Jag läste i min gamla blogg, gillar att läsa i den ibland för där finns så mycket av mitt liv samlat. Även om jag inte skriver så ofta så tycker jag om att kunna läsa och minnas lite av mitt liv, det stärker mig och ger mig en massa livsenergi. Om någon har lust att titta tillbaka i mitt liv så finns det även på: forky.blogg.se
Egentligen gillar jag den bloggen mer just därför att där finns så många år av mitt liv, så många fantastiska minnen.

Detta inlägg hittade jag för nästan precis ett år sedan:

"Sanningen är att jag är lite nervös inför mitt liv. Är lite skraj över hur min vår kommer att arta sig.
Kommer jag få tillräckligt med jobb? Hur kommer det gå med högskolestudierna jag ska påbörja (de som dessutom ska hållas via detta komplexa internet systemet)? Kommer jag/vi ha råd och tid att göra de där resorna som jag verkligen vill? Kommer jag slutligen hinna hitta mig ett fast jobb? Skulle vi, om läge ges, ha möjlighet att köpa ett hus? Eller kommer roger åka på utlandstjänst och hur kommer det i så fall bli? Hur läskigt glad kommer jag bli över Saras bebis, kommer jag att äta upp den eller?
Barn, jobb, högskola....åhh Gud ibland önskar jag att du skapat mig till en lite mindre tänkande människa."

Kan ni förstå vilken förmåga saker har att bli bra!!? Trots att jag många gånger inte riktigt vågar tro på det. Jobb ja det har jag fått så det räcker och blir över. Under våren jobbade jag dubbelt dels med viket på förskolan och dels med viket på gruppbostaden. Det blev bra med pengar men det viktigaste var att jag nådde mitt mål, jag blev tillsvidareanställd och inte nog med det, nu i oktober fick jag besked att jag har en fast placering på gruppboendet jag är på nu, precis det jag strävade efter. Så på den punkten kunde det ju inte bli bättre. Roger åkte på utlandstjänst, skitjobbigt men det gjorde även detta året vår relation starkare och jag är glad att det är över nu. Vi hade råd att åka på kärlekssemester även detta år, två underbara veckor i Turkiet fick vi. Och ja herre jesus, möjligheten gavs och här står vi nu som husägare just precis där vi vill bo. Sara fick en liten gudomligt söt Viggo som jag är stolt gudmor till och även grannen Zarah fick i slutet av året en pojk vid namn William som jag bara älskar att spendera tid hos. 14 februari 2010 var även datumet då Roger friade till mig, alldeles alldeles magiskt och vi är nu lyckligt förlovade. Barn kommer lik som högskolan den dagen det är menat.

Inför nästa år ska jag lova mig själv att inte oroa mig så mycket för nu har jag bevis på att allt blir bra i slutändan.
Och så har jag förstått att det är mycket som händer som jag inte kan påverka utgången av, då ska jag försöka att bevara goda minnen av de händelserna och personerna istället (älskade morfar).

Nu ska jag göra mig i ordning, har trots allt städat och tvättat idag så lite har det blivit gjort men nu ska jag gå in till grannen en stund, kanske åka till stan en sväng, blev sugen på att göra vid håret nu när jag såg att Annas blev så snyggt!

Förresten så åkte julgranen upp här hemma igår :):):)

Dagar blir veckor som blir månader och jag har inte skrivit här i på flera sådana månader. Jag är nog mycket av en periodare, jag skriver i perioder i livet när lusten faller in. Men jag är, och kommer alltid att vara, en tänkare med massvis av tankar och funderingar kring allt. Det mesta väljer jag nu för tiden att bolla med mig själv eller med personer i min närhet. Jag har blivit kluven till att lämna ut mig här över internätet för mycket. Men i afton kände jag att det var dags för ett avtryck.

Så min kära vän, nu till dig! Ja vad händer egentligen i mitt liv. För att ta det ytliga. Ett fast jobb fick jag i våras, jag blev slutligen inLASad i kommunen efter fem års vikariat...Det är helt otroligt egentligen hur mycket man ska få slita för ett fast jobb nu för tiden. Det är i alla fall ett jobb jag gillar, på ett boende med förståndshandikappade och det bästa är att det bara ligger tre kilometer från där jag nu bor. Perfekt cykelavstånd när vädret tillåter. Annars på jobbfronten så är jag nöjd med min situation för närvarande. I framtiden ar jag tänkt att läsa till socionom om inget annat kommer i vägen. Dock låter jag inte det stressas utan kommer att vänta till barn etc. är avklarat. Vi har ju högskola här i min stad så det är nära och bra.

Och så var det det här med boende ja. Efter att ha spenderat större delen av sommaren farandes på olika husvisningar lyckas vi till slut vinna budgivningen och kamma hem en villa just precis här som vi vill bo. Nämligen i samma by som vi bor i nu, den ligger cirka en halvmil från stan men har ändå den här mysiga bykänslan och även dagis/skola. Det är en enplansvilla med inredd källare, inte överdriver stort men det passar oss perfekt i nuläget. I framtiden planerar vi att ev. bygga till ett sovrum till på entréplan. Ett stort och härligt uterum, öppen spis och med baksidan av trädgården mot en stor o fin hästhage. Nycklarna får vi redan nu i veckan som kommer och nu börjar en ganska stor renovering/modernisering innan vi flyttar in någon gång i slutet av januari, början av februari. Marklägenheten är vår fram till sista februari så vi har gott om tid på oss.

Julen närmar sig och för en julmänniska som mig så njuts det för fullt. I kväll har här bakats pepparkakor och jag har fått njuta av årets första julskinka tillagad av min sambo. Hoppas vi alla får en jätte mysig jul!

(Angående sms:et du fick av mig för någon månad sedan så blev inte allt som beräknat men det är bara att ta nya tag så löser det sig snart igen)

Nu väntar lite kvalitetstid med min älskling innan det är dags för en skön natts sömn.
Hoppas alla är rädda om varandra och uppskattar dem ni har runt omkring er!
God jul alla vänner om vi inte skulle höras innan!
Kramar från Lina

"En människa är försvinnande liten i universum,
men när en speciell människa går bort
blir ett universum av tomhet kvar."




Tänk om du vetat då älskade morfar, att du hade hade två månader kvar i livet.
I morgon är det två månader sedan du lämnade oss och mormor.
Jag drömmer fortfarande om att allt är som förr.

Idag har det varit enormt mycket känslor åt alla håll och kanter. Vissa stunder var jag tvungen att ringa mamma för att jag hade så mycket positiva känslor att jag inte visste var jag skulle bli av. Hur hanterar man ett sånt där lyckorus när man inte vet var man ska göra av allt man känner?
När man bara blir så tacksam för allt man har!

Det har varit sol och så kommer lyckokänslorna ganska snabbt. Det fanns även stunder under dagen då jag blev sårad, då sorgen slog över mig och stunderna då saknaden av Roger kom var som vanligt också många.

Jag är lycklig för att jag fått sitta i solen och njuta av en glass idag.
Idag är det komplett lycka för mig.

God natt!

Skulle ni vilja vara vänliga att hjälpa mig mina vänner,
kan ni inte kommentera och skriva vad ni egentligen gör när ni är lediga?
En sådan dag då ni inte har något inplanerat, alltså typ en ledig dag.
Vad gör ni då?
En dag som inte är fullbokad av städ och tvätt.
Hur får ni en ledig dag att bli bra?

JAG SKULLE VERKLIGEN VILJA HA ERA SVAR PÅ DET NI SOM LÄSER!

Det är nämligen så att jag inte fixar att bara sitta hemma. Förstår inte det som alla tycker är så härligt med en ledig hemmadag. Jag kan längta efter den när jag har jobbat mycket men så när den väl är här, då blir så så sjukt rastlös. Har ändå tvättat lite, bäddat och diskat. Men sen blir jag typ sittande i soffan och jag kan inte njuta av det. Nej jag får boka in lite jobb istället i väntan på mitt ordinarie jobb som faktiskt finns även idag, men inte förrän fyra så det räknas inte riktigt.

Kan ni inte ge mig lite exempel på vad ni brukar göra,
då blir jag tacksam!
Ha en skön dag, vare sig ni är lediga eller inte ;)



Frestade???
Denna köpte jag till Roger efter han hade friat till mig :)

Idag är ett riktigt skitväder ute, det åskar till och med här och jag som alltid har varit rädd för åska. Idag känner jag mig åtminstone lite tryggare, kanske för att jag är äldre och kanske för att det inte åskar så mycket :)

Tänk att någon fortfarande kan ha ångest över något som han orsakade mig för fem år sedan.
Att han fortfarande går och tänker på att han gjorde mig illa.
Det är jobbigt att höra och ännu jobbigare att tänka på.
Jag har en förmåga att förtränga det negativa och minnas de bra stunderna och det tror jag skapar lugn hos mig.

Jag är tvångsplacerad hemma idag då det går maginfluensa på hela jobbet.
Det tycker jag är lite trisst eftersom jag som ni säkert vet är en rastlös själ som inte tycker om att inte ha något att göra.
I morgon är det kristi himmelfärdsdagen och jag är ledig då också. Ska träffa Sara en runda och eventuellt åka till Valje och grilla med min familj om vi inte flyter iväg i regnet. Om det inte blir så så har jag även planer på att gå ut och äta middag. Fredagen blir det eventuellt lite shopping i Sölvesborg med mamma och Viktor innan en jobbehelg väntar. Den första helgen på mitt ordinarie jobb faktiskt. Hoppas bara magsjukan är som bortblåst då.

Får se om jag återkommer senare.
Idag är en dag då det inte finns så mycket annat att göra så det är mycket möjligt att jag skriver ett inlägg till idag.
Den som lever får se :)



Jag är glad att vi slipper detta vädret nu i alla fall för jag är trött på vintern.

fungerar som det ska när inte du är hemma.
Det är långt mycket mer än vad jag visar som blir lidande.
Jag vill att du ska komma hem nu så att jag får läka,
jag är inte hel utan dig.
Ingenting hos mig är helt då.

Vem av oss är det som inte somnar nu?
Jag är ju så jäkla smart men om det är vad som krävs så.
Du må tro att jag bara tänker på mig själv,
men det är dig jag tänker på.


Jag antar att jag älskar dig för mycket.

Idag protesterar jag.
Är så trött på det här nu. Nu får du ta och komma hem snart.
Idag är jag till och med arg,
arg på dig för att du åkte,
men mest är jag arg på mig själv för att jag protesterar nu,
jag skulle ju ha protesterat då!!
Nu är det för sent, på tok för sent.

kan jag inte hålla inne med mina känslor.
Jag är inne i en period av funderingar.
Återkommer gång på gång till besluten och valen jag tagit,
de som format mitt liv idag.
Det är så mycket jag kan ångra men vad ger det mig egentligen?
Det stärker mig inte att gå runt och reta upp mig själv på val jag gjort. Ändå kan jag inte låta bli. Men jag har ju å andra sidan ett bra liv idag, och även om vägen kunde ha blivit mindre smärtsam genom att jag valt annorlunda så är det ingen säkerhet. Det kunde lika gärna ha blivit en ännu mer smärtsam väg jag fått vandra om jag gjort andra val. Kanske hade jag inte ens varit där jag är idag. Kanske hade jag sluppit all smärta men så hade den kommit som ett brev på posten om några år, då när jag verkligen inte är beredd på den.
Jag är tacksam för alla gånger jag faktiskt stod emot smärtan och valde framtiden.

Så jag väljer att fokusera på tacksamheten.
Jag kan inte sluta tänka på hur lyckligt lottad jag är.
Jag skulle vilja skriva en lång bok på allt jag har fått vara med om som gett mig otroligt vackra minnen att bära med mig. Allt jag fick uppleva under min tonårstid önskar jag att jag kunde ha sparat på i ett enormt album. Jag vill alltid kunna minnas alla sommarkvällar med alla människor jag mött. Allt från festande till mysiga stunder i kärlekens spår. Alla minnen som besök i Norrbotten gav mig, alla stunder från mina somrar och vinterövernattningar med kompisar i sommarstugan.
Jag kan "drabbas" av lyckorus utan dess like. Det är de stunder mitt hjärta nästan exploderar av alla minnen. Jag vill bara få återuppleva allt på nytt.

Jag är tacksam livet,
kanske just för att jag tidigare har valt bort det.

Jag undrar hur mitt liv hade varit om jag hade tagit andra val. Kan ofta undra var jag hade varit idag om jag stannat kvar på samhällsprogrammet och Österänggymnasiet. Jag hade garanterat inte träffat Roger eftersom vi träffades genom gemensamma vänner via Wendes. Redan där har jag ju ett stort minus med att skulla gå kvar på samhälle. Jag tror inte att jag hade bott i marklägenhet i lilla Viby utan hade säkert kanske rest för att se världen eftersom alla andra gör det. Jag hade nog tvingat mig själv att börja plugga innan jag egentligen var redo för det. Tror att jag hade känt större krav på att leva upp till det perfekta livet. Visserligen hade det kanske gjort att jag hade "kommit högre upp" snabbare men jag hade nog garanterat inte varit lyckligare. Jag hade nog gjort mer saker för andras skull än för mig egen. Jag kan idag säga att jag känner mig nöjd med i alla fall det valet. Jag lever ett liv där jag inte behöver bevisa en massa för min omgivning utan kan vara mig själv.

Bara som att sitta och dricka en kopp te med mina älskade granne och rakt ut säga att jag vill att du stannar här ett tag för jag känner mig ledsen. Det är lycka.
Det finns fortfarande saker som jag inte vill dela med mig av för jag vill inte svarta ner min omgivning för mycket, men jag tror att jag är mycket mer naturlig i det liv jag lever nu än om jag gått den andra vägen. Sen tror jag inte att man ska berätta allting för alla för jag tror att det kan bli för mycket ibland och att vissa saker mår bra av att förbli en tanke, ett minne eller en känsla.

I det liv jag lever idag kan jag vara mig själv och jag har ändå mina vänners fulla stöd. Det får mig att våga hoppas på en lycklig framtid.

Exakt tre veckor kvar idag och jag kan knappt bärga mig.
Jag har aldrig saknat någon så här mycket någonsin.
Det är hjärtekrossande samtidigt som det är stärkande,
jag bevisar för mig själv att jag faktiskt är självständig!

Jag längtar till det där lilla livet, det där så enormt efterlängtade lilla barnet blir en verklighet även för mig och oss. Jag kommer att ge mitt barn allt det där jag själv fick och allt det där jag gick miste om. Vårt barn ska aldrig behöva tvivla på sina föräldrars fulla stöd.

Nu ska jag försvinna in i tankarna, tiden går snabbare när jag går in i drömmarnas värld. Den värld där du är här hemma hos mig och allt är som vanligt.
Jag drömmer mig till dagen som är kommen om 21 dagar,
då du säger till mig,
"Jag kommer aldrig någonsin att lämna dig igen!"

Om jag skulle ta och skriva några rader kanske.
Har lite hatkärlek till det här med min blogg. Jag älskar egentligen att uttrycka mig men jag är lite lat när det väl kommer till att jag ska ta mig tid och ork att sätta mig ner och skriva.

Ja, ni vet ju läget, och nu kommer Roger hem om exakt 25 dagar. Jag längtar ihjäl mig varje minut nu för tiden. Nu så fort vi passerade halvlek så ställde jag in mig på att han ska komma hem och planerar allt i minsta detalj. Nu vill jag inte heller vänta längre och tycker det är riktigt trisst att vara ensam. Det svänger mycket, vissa stunder är lättare men den mesta tiden går åt att bara slå ihjäl för inget görs med äkta glädje. Låter förfärligt och jag vet att många är hur lyckliga som helst som lever ensamma men jag är inte en sådan person. Och det har jag fått bekräftat nu en gång för alla!
Du har lovat att aldrig lämna mig igen.

Sara och lille Viggo är ju så klart lycka till tusen. Jag är så glad för Saras skull och vill träffa den lille killen i veckan.
Valborg var väldigt mysigt faktiskt. Zarah hade gjort supergod mat och inget slår efterrätten. Doften av nygrillad mat var magisk.
Min och Annas helg i Göteborg var den trevligaste utflykten detta år. Särskilt fredagen var hur kul som helst med shopping och mys i solen.
Min födelsedag var nog den tråkigaste någonsin och jag trodde inte att någon skulle komma ihåg att gratta mig men tänka sig att det var många som gjorde det och man blir på nytt påmind om att man är betydelsefull för många. Det stärker mig och gör att jag orkar lite till.

Jag var ledsen på mig födelsedag, det får man inte vara egentligen trodde jag. Men så insåg jag att det faktiskt är okej att känna ledsamhet. Jag kände mig ledsen för att inte Roger var här och firade dagen med mig detta året heller. Jag blev väldigt ledsen när mormor ringde och grattade mig och jag inte fick prata med morfar. Blev ledsen när jag fick pengakuvert "...önskar mormor" Hallå, morfar då? Det fattas ju ett namn. Tittade på bilder från Viktors 18 årsdag och tänkte på vad morfar skulle ha sagt till oss om han vetat då att han bara hade 1,5 månad kvar att leva? Älskade morfar, vad hade du berättat för oss? Jag tror det fanns något viktigt som vi skulle ha fått veta som du aldrig hann berätta. Kan du inte komma tillbaka, leva några år till och ge oss möjlighet att få uppskatta tiden lite mer. Berätta det där som du aldrig hann tala om. Tänker fortfarande att det är på låtsas ibland och att du kommer hem snart.
Roger åkte och morfar dog samma helg. Två personen försvann, båda lämnade mig. Själsligt kändes det som att två av de jag älskar dog från mig.
Jag har och hade otroligt svårt att tänka på hur framtiden skulle te sig.
26 mars dog morfar, 27 mars åkte Roger. Drygt en månad har gått och det känns fortfarande overkligt. Med morfar så flyger sorgen på når som utan förvarning och jag tänker på att det verkligen är ett faktum, jag kommer aldrig få träffa den person som alltid varit min förebild. Jag lider när jag tänker på och ser mormor.
Angående min sambo, den person som jag håller av mer än jag någonsin gjort med någon annan. Hela tillvaron känns paralyserad, jag lever som i ett vakum, utanför den riktiga vardagen. Känns som en overklig mardröm som jag bara vill vakna upp ur. Vill vakna till att ha honom bredvid mig i sängen. Mår dåligt av att höra om allt mysigt som mina vänner gör med sina familjer. Mår dåligt av att tänka på allt vi kunnat göra och så mycket mer jag hade kunnat få ut av mina dagar. Jag har för alltid totalt kastat bort två månader av mitt liv. Då blir jag arg, jag blir ledsen men tänker att det trots allt måste finnas ett syfte med det hela. Det är ett avslut för Roger i alla fall. Om han inte hade åkt iväg denna gången hade han säkert gått och ångrat sig hela livet. Nu vet han i alla fall att det inte är något för honom längre.
Men JAG VILL VAKNA UPP UR DENNA MARDRÖMMEN NU TACK!

Jag har bokat resa till oss till Turkiet, 15 dagar i augusti för det tycker jag verkligen att vi kan behöva och det är på tiden att jag får komma iväg också.
Jag har fått det godkänt av mitt nya jobb, som för övrigt verkar hur bra som helst.
Jag hoppas på detta nu och att det kommer att bli mitt så länge jag vill ha det.
Att jag kan landa i detta jobbet nu för det har varit alldeles för mycket flängande detta året. Och på tok för mycket otrygghet dess för innan också.

Nu har jag skrivit av mig lite om hur jag mår och känner mig. Ärligt och kalt men det får ni tar för det ger mig inget att skriva om sånt som inte berör mig.
Dags att bege sig mot arbete, lite nervös då det bara är andra dagen.
Var rädda om varandra för som sagt,
man ska aldrig ta någon för givet!
Kram Lina

Det är nu min första natt nånsin som jag jobbar. Sitter på jobbet och här på detta stället känns det hur bra som helst, trivs här och jag har läget under kontroll.
Det är ju jour så jag får som tur är sova, vaken natt hade jag haft svårare för tror jag.

I morgon är det alla hjärtans dag, fast hela denna veckan har blivit firande för oss. Men vad gör det, sånt gillas! Dagen kommer iaf bestå av en Lina som kommer hem och överaskar sin sambo på sängen. Sen ska vi på middag hos mormor och morfar och så ska vi på en kärleksutflykt <3

Idag har det varit fika hos ett par vänner till oss. Kalas för Rogers mormor och så nu jobb. Tittade lite på melodifestivalen och det sög om möjligt mer än förra veckan.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen och läsa lite,
God natt vänner.

Det lyckas alltid bli en ond cirkel det här med att jag ska skriva blogg. Jag går och drar på det och tillslut har det tagit så lång tid att det känns som att det är för mycket att berätta.

Jag kämpar, slåss med nävar och klor för att få ett fast schema. Och sakta men säkert så går det faktiskt framåt. Har börjat på ett nytt ställe där jag trivs jättebra och om jag inte har för mycket otur så får jag få på ett schema där from mars.

jag har nog gått och omprioriterat lite också. Eller rättare sagt, tiden vid datorn har blivit mindre vilket har gjort att jag inte skrivit på länge. Jag har som sagt jobbat allt jag har kunnat :)
Men jag trivs, jag tycker om att känna mig nyttig och jag ser mina mål komma närmre och närmre :):) Och på tal och DET så blir jag åter gräsänka om ett par månader. Och för er som inte vet vad det innebär så är det alltså när man har en man i krig. Det är nu då inte så drastiskt men jag fick det bekräftat i morse, att om bara ETT par veckor åker Roger iväg. Närmare bestämt runt 1 mars åker han till Sudan igen.
Faktum är att jag känner mig ganska lugn, jag ska jobba mycket nätter den månaden och jag har en del hemtentor som ska göras där så det kan passa ganska bra faktiskt. Säger jag nu, undra vad jag säger när han varit iväg ett par dagar.

NU KOM HAN HEM OCH GAV MIG EN STOR ROSAVIT ROS = DU ÄR MITT ALLT
Hur kärt är inte det?

Veckan har gått på tok för snabbt. Knappt hunnit med något, men i alla fall har jag försökt komma in på arbetsmarknaden litegrann :) Har jobbat en hel del på ett av boendena. Har fått ta det jag fått och hoppas att det nu löser sig även framöver.

Har trots allt haft en härlig helg. Det är härligt att inse hur glad jag är över mitt liv. Jag blir så glad när jag tänker på hur mycket jag älskar min sambo. Hur lyckligt lottad över att ha någon som honom, någon som förstår och accepterar mig, någon som känner av just när jag behöver stöd och som ofta till och med tar mer ansvar här hemma än jag gör. Jag känner mig så trygg i din närvaro.
Nog om det ;)

Har hunnit med att spendera några mysiga timmar i tollarp hos sara och tobbe. Glömde säga igår att ni har fått det jättefint där hemma och sen att jag blir alldeles sjuk av era bebiskläder!!

Nu ska jag gå nog laga scones, gå in till Roger och överraska. Sen ska VI mysa några timmar innan jag börjar jobba.

På återseende!

Att skriva ett litet inlägg här nu så att jag inte försvinner härifrån helt.
Har varit och handlat presenter nu, ska på 18 års kalas för Viktor och samtidigt 55 års kalas för pappa så det blir stor fest! Tyvärr är Roger sjuk och kommer inte med, lite synd.

Annars har jag jobbat en hel del i veckan, jätte kul att det kommer igång :)
Det allra roligaste var ju i onsdags då jag jobbade på min gamla låg och mellanstadieskola! Blev helt nostalgisk och lärarna blev så glada! Alla mina lärare är kvar och det kändes precis som förr.

Jag har bett Roger hitta någon bra film till jag kommer hem i kväll. Så då väntar lite vin, mariannechrisp (kommer du ihåg Zarah?) och tända ljus. Om Roger är bättre i morgon ska vi äta den goda frukostbuffén i morgon och sen ska jag träna med Anna. På kvällen är det bio som står på tur.

Saknar er mina vänner, inte träffats på länge nu!

Gick lite fort som den kom.

Nu har jag betalt räkningar som jag har haft liggande för att jag känt att jag "inte haft råd". Men sånt måste man ju ha råd till så jag fick låna ett par tusen av mig själv. Satiken vad jag inte gillar att vara fattig. Jaja, det rättar upp sig igen på ett par månader :)

Nu börjar det bli ordning på veckorna, har jobbat en del i veckan och så även några timmar idag. Har även tränat ett pass idag, även om jag inte trodde jag skulle orka. Jo, ibland får man lov att tvinga sig själv faktiskt, för att inte tappa det.

I morgon är det jobb och så fyller min kära lillebror 18, oj jag kan verkligen inte fatta att han blir myndig. Det känns som att det precis var jag som fyllde 18. Jag minns det nästan som igår...det där med tiden är så lustigt..

Vi har haft en bra helg här i Viby även om det gick lite väl fort. Men vi har tagit det lugnt och det är skönt ibland. Igår åt vi förresten världens godaste frukostbuffé på Sandhem i Vä. SJUKT mycket god mat, det måste vi verkligen testa någon gång!

Nu har jag städat undan lite här hemma. Roger är hos sina syskon och jag funderar på om jag orkar vänta på honom eller om jag ska äta nu, ja vilka problem jag har ibland :)

Tror jag att det är idag. Är lite nervös.
Mycket som är på gång. Eller kanske inget, det återstår väl att se.
Jag längtar så mycket till psykologikursen börjar, ska bli så himla kul! Försöker få tag i billiga böcker, men det var visst inte så lätt som jag trodde! Men 650 spänn för EN bok är ganska rejält betalt.
Men det som det mesta annat löser sig i slutändan,
för så säger alltid Roger :)

Ha en skön eftermiddag/kväll!

Det är en himla massa jag vill nu för tiden. Mycket frågetecken som jag vill få klarhet i, till exempel hur mitt liv ska bli ;) Ingen lite fråga men lite små ledtrådar hade inte suttit fel.
Istället för jag ett nytt försök i morgon på jakten efter klarhet i min vardag.

Jag måste ändå sammanfatta det med att jag är väldigt lycklig. Jag är otroligt glad för de jag har runt omkring mig och jävligt stolt över mig själv.
Allting är oordning, kanske mer än någonsin, men jag har samtidigt inte känt en sån här lycka på flera fler år!

Sara kom idag, promenad och fika, och det var himlans mysigt!

Nu ska jag fundera lite till, titta runt lite här en stund och vänta på att hjärtat kommer och lägger sig här bredvid i sängen!
God natt

Den där tanken om att vila blev inte riktigt så. Jag kände mig bättre (mental övertalning) och det blev en tripp på isen istället. Haha, jo som två bambi på hal is bar det av på Immelnsjön. Den ena mer vinglig än den andra men vi ville väl ;) Jag stupade först men ville ju inte visa det och reste mig försiktigt med Roger åkandes framför. Tills stop, en hjälte föll baklänges och slog i armbågarna. Så jag med en stor bula på knäet och Roger med ömmande armbågar, men lika glada är vi!

Fikan som vi så mödosamt plockat ihop blev kvar i ryggsäcken, den som stod vackert och väntade på oss i hallen. Så väl hemma igen packade vi upp vår skridskofika :)

Var en tur på ekohallen och köpte större innerkrukor vill våra växter så ni har ju planterat om dem, PLUS städat överallt, diskat, strukit gardiner, hängt upp gardiner, satt upp lampa och tidningshållare i myshörnan och tvättat !!! Vi är jäkligt effektiva när vi vill!

Igår var vi förresten på Ikea och i fredags kväll jobbade jag. En helt underbar helg har det varit! Till vår besvikelse glömde vi ju kameran i fikaväskan som stod hemma i hallen, så det blev inga bilder från skridsko"åkningen". Men vi fick ett gott minne i alla fall :)

Hoppas ni har haft en lika härlig helg vänner!

Nu åker den förhoppningsvis snart ner för i år ;)



Kan ju meddela att jag gick upp skit tidigt för att svara klar att åka strax innan åtta (Pia) och då ha hunnit prata med kommunen innan. Men vet ni vad, efter att ha varit på semester så blir hon sjuk. Så om jag har tur, kanske, kanske, där är någon i morgon. Annars får jag ju vänta till måndag, världen står ju faktiskt inte i brand ;) bara min ork på att vara rastlös. Ska i alla fall vara ledsagare i morgonkväll, ska på bio, det är mysigt.

Annars verkar det till att bli en himla lugn helg om inget oförutsett inträffar.
Ska kurera mig eftersom jag känner mig lite halvsjuk, tänker ju inte gå och bli sjuk och missa en massa nu.

Förresten så ska jag mysa med Molly i kväll och faktum är att jag tänkte vara ute i god tid och baka pepparkakor ;) nej men jag hittade en glutenfri deg i frysen som jag inte använt då vi inte hittat våra pepparkaksformar så det köpte vi nya igår ;) Så för att inte behöva slänga degen så kletar jag och Molly i den lite istället!

Barnkväll i kväll med andra ord, Zarah ska på bio och jag får möjlighet att titta på barnprogrammen utan att skämmas :)

Julens snyggaste par ;););)



I förmiddags frostade vi av och rensade i frysen, slängde ut julen och tvättade. SÅ vi fick en del gjort innan middagen i alla fall. Att vår kommunikation inte fungerade och Rogers nyckelknipa blev kvar i förrådet när vi hade kört är ju en annan sak :) Men tack vare goda grannar så löste det sig innan de blev snodda.

Jag har sämst karaktär så det blev lite godis på hemvägen från farmor och farfar. Mest för att jag tycker synd om mig själv för att min hals river och gör ont ;) Men jag är konstigt nog inte så sugen på godiset... jaja, ska dricka lite varm choklad med marsmallovs sen!

Film och sömn nästa.
I morgon SKA jag få tag i personalhandläggaren på kommunen.

Sitter i myshörnan med min dator och tittar ut i vårt vackra vinterlandskap, man sitter rätt bra här har jag kommit på. Med pälspläden bak ryggen och en filt i knäet njuter jag. Här ska jag nog sitta och skriva när jag börjar plugga.
Det börjar ju tyvärr inte förrän i slutet av januari..

Nu vankas det frukost och sedan blir det Trettondagsmiddag hos farmor och farfar klockan två. Trevligt!

...över en natt blir vi väl inte men vi försöker i alla fall :) Har precis tryckt i oss god tacopaj och eftersom Zarah skapade idén om att kanske ta en cider i kväll så sköljde jag ner maten med en X- cider kaktus. Smaskigt.

Nu ska vi se filmen som både Anna och Zarah såg igår, "Allt för min syster". Och det verkar som det är bäst att tvätta av mascaran innan :)

Blev en helmysig dag och jag kan lugnt konstatera att jag kommer ha träningsvärk i armarna i morgon efter att dela ha styrketränat och dels burit en trött Molly genom halva stan i snöstorm ;) God fika och gott sällskap blev det efteråt!

Summering: MYS I STORA DRAG

Det är ju hemskt vad mycket helger det är dessa tider. Roger är ledig i morgon igen och det väntas en ny middagsbjudning, nu hos farmor och farfar.
Nu är jag så himla sugen på att komma igång med jobb och skola. Så egentligen är det skönt de dagar Roger är ledig för jag är grymt trött på att sitta hemma ensam.

Nu börjar det förresten närma sig där där med psykologikursen och igår fick jag en vild idé om att åka upp till Gävle på introduktions dagen. Dels för att förstå hur det där med forumet och kursens upplägg kommer funka och dels för att jag älskar Norrland ;) Nu är det ju så att min älskade norrlandsfamilj bor ytterliggare cirka 60 mil uppåt så jag kan nog tyvärr inte bo hos dem. Någon som är sugen på en weekend i Gävle ??

Och jag väntar på att personalhandläggaren på kommunen ska komma tillbaka från sin semester så att jag får resa på hur det kommer bli med jobb för mig. Under tiden så roade jag mig igår med att anmäla mig som arbetslös men ja gud vilket göre. Ska jag då dessutom deltidsstudera och ha kvar min ledsagare ska det skickas in ytterliggare två ansökningar, förutom den vanliga, arbetsgivarintyg och läkarintyg. Och i slutändan kanske jag har jobb innan allt har gått igenom så jag vet i kattsingen om det är värt allt besvär. Får se om jag får något som efter att ha pratat med henne på, förhoppningsvis, torsdag.

Nu ska jag dra ut Zarah och Molly för att åka och träna :) Behöver för tillfället lite sällskap för att motivera mig själv att komma iväg ;)
Sedan får vi se vad dagen har att bjuda på. Kanske film ihop med grannarna?
I väntan på att klockan ska bli fyra och Roger slutar :)
Jag känner att jag håller på att bli en sån som tjatar om hur glad jag är över honom, men faktum är att varje gång jag tänker på det såhär när han är borta så inser jag hur bra han är. Hur mycket han ändå ställer upp och hjälper till. Han är en genomsnäll människa enda in i hjärtat som, bortsett från sina oseriösa fördomar, aldrig skulle göra någon illa medvetet. Så allt är bra, förutom att jag har svårt för det där med för mycket tid framför dataspel. Kanske blir det lite lättare när jag kommer ha skolarbeten och ev. jobba kvällar och helger. Då kan vi göra vårat och sedan umgås tillsammans den andra tiden.

Sluttjatat, ombyte och buss till nautilus,
Hej så länge

Det blev visst vinter ännu en gång i vår lilla stad.
Jag återinviger denna numera vackra blogg med ett kort inlägg.

Har fått restaurangmiddag ikväll av min älskling :) Hur många gånger ska jag säga att jag som han själv uttrycker det "är lyckligt lottad" ;)