Det lyckas alltid bli en ond cirkel det här med att jag ska skriva blogg. Jag går och drar på det och tillslut har det tagit så lång tid att det känns som att det är för mycket att berätta.

Jag kämpar, slåss med nävar och klor för att få ett fast schema. Och sakta men säkert så går det faktiskt framåt. Har börjat på ett nytt ställe där jag trivs jättebra och om jag inte har för mycket otur så får jag få på ett schema där from mars.

jag har nog gått och omprioriterat lite också. Eller rättare sagt, tiden vid datorn har blivit mindre vilket har gjort att jag inte skrivit på länge. Jag har som sagt jobbat allt jag har kunnat :)
Men jag trivs, jag tycker om att känna mig nyttig och jag ser mina mål komma närmre och närmre :):) Och på tal och DET så blir jag åter gräsänka om ett par månader. Och för er som inte vet vad det innebär så är det alltså när man har en man i krig. Det är nu då inte så drastiskt men jag fick det bekräftat i morse, att om bara ETT par veckor åker Roger iväg. Närmare bestämt runt 1 mars åker han till Sudan igen.
Faktum är att jag känner mig ganska lugn, jag ska jobba mycket nätter den månaden och jag har en del hemtentor som ska göras där så det kan passa ganska bra faktiskt. Säger jag nu, undra vad jag säger när han varit iväg ett par dagar.

NU KOM HAN HEM OCH GAV MIG EN STOR ROSAVIT ROS = DU ÄR MITT ALLT
Hur kärt är inte det?