Jag läste i min gamla blogg, gillar att läsa i den ibland för där finns så mycket av mitt liv samlat. Även om jag inte skriver så ofta så tycker jag om att kunna läsa och minnas lite av mitt liv, det stärker mig och ger mig en massa livsenergi. Om någon har lust att titta tillbaka i mitt liv så finns det även på: forky.blogg.se
Egentligen gillar jag den bloggen mer just därför att där finns så många år av mitt liv, så många fantastiska minnen.

Detta inlägg hittade jag för nästan precis ett år sedan:

"Sanningen är att jag är lite nervös inför mitt liv. Är lite skraj över hur min vår kommer att arta sig.
Kommer jag få tillräckligt med jobb? Hur kommer det gå med högskolestudierna jag ska påbörja (de som dessutom ska hållas via detta komplexa internet systemet)? Kommer jag/vi ha råd och tid att göra de där resorna som jag verkligen vill? Kommer jag slutligen hinna hitta mig ett fast jobb? Skulle vi, om läge ges, ha möjlighet att köpa ett hus? Eller kommer roger åka på utlandstjänst och hur kommer det i så fall bli? Hur läskigt glad kommer jag bli över Saras bebis, kommer jag att äta upp den eller?
Barn, jobb, högskola....åhh Gud ibland önskar jag att du skapat mig till en lite mindre tänkande människa."

Kan ni förstå vilken förmåga saker har att bli bra!!? Trots att jag många gånger inte riktigt vågar tro på det. Jobb ja det har jag fått så det räcker och blir över. Under våren jobbade jag dubbelt dels med viket på förskolan och dels med viket på gruppbostaden. Det blev bra med pengar men det viktigaste var att jag nådde mitt mål, jag blev tillsvidareanställd och inte nog med det, nu i oktober fick jag besked att jag har en fast placering på gruppboendet jag är på nu, precis det jag strävade efter. Så på den punkten kunde det ju inte bli bättre. Roger åkte på utlandstjänst, skitjobbigt men det gjorde även detta året vår relation starkare och jag är glad att det är över nu. Vi hade råd att åka på kärlekssemester även detta år, två underbara veckor i Turkiet fick vi. Och ja herre jesus, möjligheten gavs och här står vi nu som husägare just precis där vi vill bo. Sara fick en liten gudomligt söt Viggo som jag är stolt gudmor till och även grannen Zarah fick i slutet av året en pojk vid namn William som jag bara älskar att spendera tid hos. 14 februari 2010 var även datumet då Roger friade till mig, alldeles alldeles magiskt och vi är nu lyckligt förlovade. Barn kommer lik som högskolan den dagen det är menat.

Inför nästa år ska jag lova mig själv att inte oroa mig så mycket för nu har jag bevis på att allt blir bra i slutändan.
Och så har jag förstått att det är mycket som händer som jag inte kan påverka utgången av, då ska jag försöka att bevara goda minnen av de händelserna och personerna istället (älskade morfar).

Nu ska jag göra mig i ordning, har trots allt städat och tvättat idag så lite har det blivit gjort men nu ska jag gå in till grannen en stund, kanske åka till stan en sväng, blev sugen på att göra vid håret nu när jag såg att Annas blev så snyggt!

Förresten så åkte julgranen upp här hemma igår :):):)