Jag undrar hur mitt liv hade varit om jag hade tagit andra val. Kan ofta undra var jag hade varit idag om jag stannat kvar på samhällsprogrammet och Österänggymnasiet. Jag hade garanterat inte träffat Roger eftersom vi träffades genom gemensamma vänner via Wendes. Redan där har jag ju ett stort minus med att skulla gå kvar på samhälle. Jag tror inte att jag hade bott i marklägenhet i lilla Viby utan hade säkert kanske rest för att se världen eftersom alla andra gör det. Jag hade nog tvingat mig själv att börja plugga innan jag egentligen var redo för det. Tror att jag hade känt större krav på att leva upp till det perfekta livet. Visserligen hade det kanske gjort att jag hade "kommit högre upp" snabbare men jag hade nog garanterat inte varit lyckligare. Jag hade nog gjort mer saker för andras skull än för mig egen. Jag kan idag säga att jag känner mig nöjd med i alla fall det valet. Jag lever ett liv där jag inte behöver bevisa en massa för min omgivning utan kan vara mig själv.

Bara som att sitta och dricka en kopp te med mina älskade granne och rakt ut säga att jag vill att du stannar här ett tag för jag känner mig ledsen. Det är lycka.
Det finns fortfarande saker som jag inte vill dela med mig av för jag vill inte svarta ner min omgivning för mycket, men jag tror att jag är mycket mer naturlig i det liv jag lever nu än om jag gått den andra vägen. Sen tror jag inte att man ska berätta allting för alla för jag tror att det kan bli för mycket ibland och att vissa saker mår bra av att förbli en tanke, ett minne eller en känsla.

I det liv jag lever idag kan jag vara mig själv och jag har ändå mina vänners fulla stöd. Det får mig att våga hoppas på en lycklig framtid.

Exakt tre veckor kvar idag och jag kan knappt bärga mig.
Jag har aldrig saknat någon så här mycket någonsin.
Det är hjärtekrossande samtidigt som det är stärkande,
jag bevisar för mig själv att jag faktiskt är självständig!

Jag längtar till det där lilla livet, det där så enormt efterlängtade lilla barnet blir en verklighet även för mig och oss. Jag kommer att ge mitt barn allt det där jag själv fick och allt det där jag gick miste om. Vårt barn ska aldrig behöva tvivla på sina föräldrars fulla stöd.

Nu ska jag försvinna in i tankarna, tiden går snabbare när jag går in i drömmarnas värld. Den värld där du är här hemma hos mig och allt är som vanligt.
Jag drömmer mig till dagen som är kommen om 21 dagar,
då du säger till mig,
"Jag kommer aldrig någonsin att lämna dig igen!"